Sverige förlorade mot Portugal - Vad bra! - Fotboll2000

Sverige förlorade mot Portugal – Vad bra!

Dela med dig av dettaTweet about this on Twitter
Twitter
Share on Facebook
Facebook
0

 

Lilla krönikan – SVERIGE FÖRLORADE MOT PORTUGAL – VAD BRA!

Hej! Jag heter Conny Winge och är grundare till inspirationsorganisationen, Fotboll 2000. Tillsammans med omkring tio kollegor med tangerande filosofi försöker vi i Fotboll 2000 inspirera och vägleda fotbollsintressenter inom kreativitetens område. Våra sysslor är i huvudsak instruktioner/träningar, föreläsningar, kursverksamhet samt producerande av utbildningsfilm.

 

Denna artikel kommer att behandla svensk herrfotbolls prekära position i omvärlden och de begränsningar som ständigt omger vår inhemska fotboll. Hur länge till skall vi behöva vänta på den ofrånkomliga förändringen som inkluderar en teknisk och kreativ fotbollssyn i landet? En förlorad VM-plats i Brasilien kan vara precis den rätta ventilen som öppnar för debatt och tvingar traditionalisterna till förnyelse. Låt svensk fotboll få växa och bli hel. Välkomna konstruktivismens skapandekraft för inkludering och komplettering. Ta av ögonbindlarna nu och lämna både livremmen och hängslena hemma. 

Låt mig först beskriva vad som generellt kännetecknar och är signifikativt för svensk fotboll. Detta med risk att trampa vissa på tårna, vara obekväm för andra och förklaras befängd för den stora allmänheten. Personen får åsidosättas i detta fall och vara beredd på smädelse till förmån för att ämnet lyfts fram i dagsljuset och behandlas med försorg – för svensk fotbolls bästa!

 

En objektiv kreditvärdig betraktare från utlandet hade förmodligen framställt svensk fotboll med följande profil och karaktärsdrag;

  • Bra laganda och lagmoral
  • Kämparmentalitet
  • Försvarsinriktning med god organisationsförmåga
  • Lättfattligt anfallsspel med begränsad teknik

 

Låt mig utveckla resonemanget kring vårt sätt att tänka, träna och spela fotboll i landet. Väldigt få seniortränare och klubbledningar verkar ha en tro på att kunna vinna matcher av egen konstruktiv kraft och med kreativ förmåga. Detta präglas främst av teknisk skicklighet, spelintelligens, finurligt samspel med utvecklad situationsanpassning, god improvisationsförmåga samt inte minst en gemensam förmåga att skapa en varierad hotbild för det försvarande laget. Spelare i det anfallande laget skall även kunna hantera spelet i hög fart, på små ytor, under tidspress samt till och med även hitta kreativa lösningar i situationer i numerära underlägen.

 

De flesta seniortränare har till synes en övervägande förtröstan till försvarsinriktning, fysisk styrka (mestadels inhämtad genom diverse gymträning) och en övertro på taktiska disponeringar. Det förefaller som om universallösningarna finns inom dessa områden för att vinna matcher oavsett motstånd och matchbild. Dessa fundamentala grundvärderingar kompletteras med svensk laglojalitet, ”rätt inställning” och kämpaglöd. Observera att alla dessa beståndsdelar är endast en grund och en plattform att utveckla ifrån. Dilemmat är att seniortränarna (inte bara seniortränare) verkar ha oerhört svårt att lämna detta stadium. De tar följaktligen nästan aldrig steget upp till nästkommande nivåer och startar utvecklingen av den kreativa fotbollen. Tränare kartlägger i god tid motståndare omsorgsfullt och rustar för ovälkomna överraskningar. Detta även långt ner i divisionerna. Parollen verkar vara att styra upp matchplanen helt efter motståndarna istället för att utveckla ett eget spel. Här gäller det att spela med hängslen och livrem! Det genomgående mottot verkar vara att ”stå upp” i 90 minuter, kämpa, ligga rätt i position, blockera motståndarattacker och hoppas på lite flyt i anfallsspelet. Kanske lyckas den långa passningen resultera, inlägget kanske når rätt adress och förhoppningsvis studsar bollen rätt några gånger i boxen! Det får gärna spelas en destruktiv fotboll, bara poängen trillar in! Anfallsspelet blir i dessa fall lidande och får en sekundär betydelse. Innehållet blir undantagslöst förutsägbart och ganska lättfattligt. I princip är det endast grunderna i anfallsspelet som praktiseras. Tiden verkar inte finnas för att utveckla anfallsspelet till högre nivåer. Ändå är det just i anfallsspelet som den stora utvecklingspotentialen finns. Istället läggs en omfattande tid på att löpa runt sjön, lyfta skrot, använda pulsklockor för att intyga mätvärden, mäta fett, lägga upp kostcirklar, springa beep-test eller köra step up-pass på bräda under försäsongen. Inget av dessa utvecklar varken bolltekniken, spelsinnet eller själva spelet, eller hur? Välkommen in i vuxenåldern! Målet kan väl inte vara för en spelare att vara bäst utan boll? Nå, ja det ena förtar inte det andra. Det gäller bara att hitta balansen i konceptet! Var noga med prioriteringen. Det primära bör ju alltid vara att det skall vara kul att träna och spela matcher. Krydda det med utveckling och att spelarna upplever att de blir bättre. Där är själva nyckeln för framgång och att inte utövarna slutar i förtid. Goda prestationer brukar därefter automatiskt leda till goda resultat. Sätt individen i centrum och se till att hon eller han trivs, får uppmärksamhet, ägnas tid och kan få sina personliga behov tillfredsställda.

 

Ett faktum som uppkommit under senare år är att den arvoderade fystränaren fått ett ökat mandat i kring seniorlagen. Inte sällan bedrivs omkring hälften av träningstimmarna efter fystränarens upplägg och riktlinjer – inte minst under försäsongen. Vi kan alla föreställa oss att bollen finns med under begränsad omfattning vid dessa tillfällen. Underligt nog så kompletteras tränarteamet med just en fystränare (och/eller sjukgymnast), målvaktstränare samt till och med en mental utvecklare. Däremot är det nästan alltid avsaknad av en drillad teknikinstruktör. Varför är det så? Detta är ett bevis på hur vi är stöpta, vad som omhuldas oss och hur medlen fördelas i verksamheten. Det är hög tid att tänka om!

 

Unga spelare som kommer upp till seniorlaget förväntas redan kunna behärska tekniska moment som till exempel finter, dribblingar och annan finteknik. Samma krav ställs på spelarnas spelsinnen med spelförståelse och uppfattningsförmåga. Vi vet att verkligheten är en annan, då alltför många spelare saknar de rätta redskapen i sin ”verktygslåda”! De har sällan eller aldrig fått lära sig dessa avgörande faktorer i sin uppväxt. De flesta barn- och ungdomstränare saknar den riktiga kunskapen att lära ut teknik och spelintelligens till en förhöjd nivå. Fullt naturligt, då de flesta ledare i dessa åldrar är föräldratränare och inte hinner eller vill lägga ner tid på att förkovra sig genom fortbildning. Dessutom är denna form av utbildningsverksamhet svåråtkomlig att finna i sin närhet. Vet inte om det är en försvarsmekanism eller ett uppgivet konstaterande från seniortränarna när de upptäcker att juniorspelarna inte är ”färdiga” när de kliver in i de stora pojkarnas omklädningsrum. Tydligt är att dörren oftast är stängd för vidare utveckling av i synnerhet teknikträning. Då har spelaren åtminstone 15 år kvar av sin fotbollskarriär. Självklart bedrivs grundläggande passningsövningar likväl som avslutsträning och till viss del huvudspel. Det är dock bara basträning. Inte heller kan ynglingen se fram mot att få lära sig saker som t ex timing, split vision kombinationsspel eller kommunikation. Varför avstannar eller till och med upphör teknikträningen i vuxen ålder? Det är ju då tempot är högre och motståndarna mer fysiska! Svaret är givet; det är andra saker som prioriteras och det är definitivt inte det kreativa i spelet. Dessutom har väldigt få tränare inte kompetensen att lära ut mer än grundteknik.

 

Från många håll har jag fått höra att ”fotboll skall vara enkelt”. Ibland undrar jag om de inte har upptäckt att fotboll är precis det motsatta, nämligen oerhört komplext och svårt att behärska. Märkligt nog är spelet svårare ju bättre motståndare man möter! Inte sällan blottas svagheterna och många misstag uppkommer. Fotbollens mångfald utmynnar i en kamp bestående av 22 spelare fördelat i två lag. Motsatsförhållandena anfall och försvar skiftar ständigt och den ena situationen är inte den andra lik. Det krävs att en kollosalt massa faktorer och moment som skall fungera och samspela. Både med och utan boll. Tankemässiga, fysiska och mentala parametrar integreras ständigt tillsammans med tekniken i olika situationer. Om ett lag eller spelare skall kunna undvika missuppfattningar och misslyckanden krävs näst intill perfektion och skickligheten att kunna behärska den komplexa matchmiljön. Fotboll kan vara världens mest komplexa sport. Det handlar inte om ett statiskt moment som när Ragnar Skanåker spänner hanen och klämmer på avtryckaren eller när Usain Bolt löper 100 meter rakt fram. Den insiktsfulle ledaren har förstått att eftersom vår idrott fotboll är så oerhört komplex måste vi utbilda spelarna till att kunna hantera den samma. En målsättning i utbildningsplanen för en spelare bör vara att spelaren skall kunna realisera sina förmågor i den komplexa matchmiljön – och kunna vara lyckosam. Ju fler brister och svagheter vi har desto mer misslyckanden. Alltså gäller det att ha en strategisk utbildningsplan som gör att spelarna blir så kompletta som möjligt. Obegränsa hellre än begränsa! Låt utbildningsprocessen fortsätta i seniorleden då hinner spelaren ta till sig fler färdigheter och få de rätta verktygen.

 

Många tyckare och tänkare konstaterar att vi i Sverige inte har det rätta klimatet och de rätta förutsättningarna för att utveckla teknik och en kreativ fotboll. Detta är givetvis rent nonsens och ett sätt att upprätthålla de traditionella mönstren. Visst försvårar väderleken för oss att bedriva adekvat fotbollsträning periodvis, men detta bekymmer har redan bearbetats med fler anlagda konstgräsplaner och byggda inomhushallar. Oftast räcker det faktiskt med en liten gymnastiksal för att bedriva ett hårt och givande finteknikpass med boll. Det stora problemet är inte klimatet utan på sättet hur vi tänker, tränar och spelar fotboll. Det är metodiken som avgör. Varje klubb är suverän och har självklart sin fulla rättighet att bedriva sin verksamhet efter sin filosofi och idé. Det får dock stora konsekvenser för svensk fotboll på sikt om inte fler klubbar och tränare ändrar inriktning till förmån för konstruktivitet och kreativitet. Allt börjar med att tanken först måste tänkas! Vi måste tro på att vi i Sverige kan vinna matcher och nå framgång av egen positiv och konstruktiv förmåga. Att vi vinner matcher med stegrad teknik, framskriden spelintelligens, produktivt samspel och effektivitet längst fram. Varför skulle vi inte kunna detta? Självklart skall vi fortsätta att vara bra på det som är våra adelsmärken idag. Vi exkluderar inte något av vikt som försvarstänkande, lagmoral, fysisk kraft, taktisk driftighet eller andra moment som vi behärskar hyggligt bra idag för att vi släpper fram det kreativa i spelet. Tvärtom blir vi mer kompletta, funktionella och hela. Vi kommer att kunna spela mer balanserat, mer med variation och kommer att få fler fördelar och möjligheter på plan med en större förmåga. Ju fler skickligare och bättre spelare, desto större chans till framgång och bra resultat.

 

Rädslan brukar vara det stora hindret vid en förändringsprocess. Att inte våga släppa taget över det sedvanliga synsättet är direkt dyrköpt i bransch som fotbollen. Alla järtecken för att släppa fram kreativiteten finns mitt framför oss, men ibland kan det vara svårt att se skogen för alla träden. FC Barcelona har exempelvis nått enorma framgångar under flera år med sin kreativa fotboll, Spanien har under samma period dominerat landslagsfotbollen och hela den tyska fotbollen är starkt på frammarsch med allt man kan önska sig. Det är bland annat mot dessa vi skall jämföra oss med och konkurrera mot, då vi tävlar internationellt. Vi måste få tillgång till en liknande verktygslåda som dessa storheter. Det är dock först när fruktans klor lossar greppet som en acceptans kan godtas och handlingskraft läggas i den föreslagna riktningen. Tränare måste våga och vilja ta klivet över. Det går inte att kompremissa med kreativiteten eftersom den kräver fullt engagemang, massor av tid och tar på energin.  Det kommer att krävas åtskilligt av tränarkåren och folk i position. Inte minst förbundet spelar en viktig roll som bör vara instansen som tar ut den nödvändiga kompassriktningen från ett övergripande perspektiv och rekommenderar till nyskapande ut i distrikten.

 

Vi har en stor förebild på hemmaplan med en närmast komplett repertoar. Det är en lång skånsk grabb med enastående offensiva kvaliteter och färdigheter; Zlatan Ibrahimovic. Med största sannolikhet är han egentligen inte en produkt av Malmö FF eller svensk fotboll. Snarare ett ämne som inhämtat sin verktygslåda genom massvis av egenträning med boll tillsammans med kompisar och att ha spelat gårdsfotboll till kvällsmörkret gjort det omöjligt att träna en timme till. MFF skall dock ha kredit för att Zlatan fick komma fram på elitnivå och testa sina förmågor med duktiga medspelare och tuffa motståndare. MFF bidrog givetvis till Zlatans förädling, men fler spelare med den långes kaliber borde rimligen kommit fram om ett fungerande system hade funnits. Zlatans storhet ligger i att han har allsidiga toppkvaliteter. Nästan helt i avsaknad av anfallsbrister och komplett i sin helhet. Han kan med sin teknik behandla en boll på alla tänkbara sätt, med sitt spelsinne veta vad som skall göras och exakt när det skall ske. Lägg till att han har en fantastisk fysik, mental styrka och ledaregenskaper. Zlatan har förmågan att hantera den komplexa matchmiljön som så många andra tyvärr inte har. Det är således Zlatans sammantagna förmågor som gör honom speciell.  Märk väl att Zlatan finns. Han har också två ögon, en näsa och en mun. Barcelona med Messi som anförare finns och det gör även Bayern München. Finns strävan efter att kunna bli lika bra som dessa förebilder, så kommer stegen successivt att närma sig målbilden.

 

När vi spelar matcher i fotboll tävlar vi mot andra lag. Våra olika landslag (även  ungdomslandslagen) tävlar mot andra länder och där mäter vi våra krafter. Vi försöker kvalificera oss till slutspel och att återkommande finnas med bland de allra bästa. På liknande sätt strider svenska elitlag mot varandra för att kämpa om seriesegrar och totalvinst i Svenska Cupen. Den stora utmaningen ligger i att kvalificera sig för Europas A-liga och finrum, Champions League. Senast ett svenskt lag kvalificerades sig för ett gruppspel i slutspelet var säsongen 2000/2001. Helsingborgs IF lyckades med detta för 13 år sedan, men inte bättre än att ha fått respass från turneringen med en sista plats i sin grupp. Svenska lag har även haft förtvivlat svårt att kvalificera sig till slutspel i Uefa Europa League, tidigare Uefacupen. I denna uppsamlingscup lyckades i år IF Elfsborg nå slutspelet. Inför slutomgången är boråsarna dock hjälplöst distanserade i sitt gruppspel och är ett tidigt utslaget cuplag. Stora framgångar har inte nåtts av svenska klubblag sedan IFK Göteborgs glansdagar på 1980- och 1990-talen. Idag är vår elitliga, Allsvenskan, rankad som 23 i Europa. Fakta. Vårt herrlandslag har rasat ner i skrivande stund till position 27 i världen. Fakta. Ser det då helt nattsvart ut för svensk fotboll i framtiden? Svaret är nej! Svensk fotboll har enorma möjligheter att förbättra och utveckla fotbollen – på alla nivåer. Sverige har en fantastisk grund att stå på och kan bara rätt innehåll implementeras finns alla förutsättningar till en ljus framtid.

 

När Sverige för inte så länge sedan förlorade dubbelmötet mot Portugal, som direkt hade tagit oss till VM i Brasilien, började etablissemanget skruva på sig i kongressens lokaler. Uttalande gjordes från blågula hövdingar, diskussioner tilltog, ”experter” hade synpunkter och media lyfte upp ämnet i sak. Ronaldo sänkte Sverige med fyra mål. Portugisens individuella skicklighet med frapperande bollteknik, fart, spelsinne och välriktade avslut avgjorde vårt öde. Portugiserna var även bättre som kollektiv betraktat även om det var små marginaler som avgjorde. Märkligt nog verkade det plötsligt slå ner som en bomb att våra svenska karaktärsdrag inte räckte till. Detta trots vår enastående fina lagmoral, fighting spirit och offervilja. Den vitala skillnaden till portugisernas fördel var främst finteknik i fart, spelintelligens och samspelsförmågan i sista 1/3-delen av spelplan med effektivitet i avgörande lägen. Dessa förmågor kan man inte köpa sig till utan kräver långvarig träning efter en välplanerad strategi. Zlatan har alla de anfallskvaliteter som fordras. Det är dit vi skall sträva. Handen på hjärtat; Vad är det svenska landslaget reducerat till i anfallsväg utan Zlatan? Finns då den kreativa skickligheten? Finns finurligheten? Finns förmågan att göra det oväntade och överraska motståndarna? Finns förmågan att öppna stängda ytor och bädda för avslut? Jag låter frågorna bli obesvarade. Det är du som är betraktaren och får hysa en åsikt. Avsikten är inte att kritisera eller såga svensk fotboll. Slutsatsen är att vi idag befinner oss i ett läge som måste ändra kurs till en ny destination.

 

Nu förlorade Sverige dubbelmötet mot Portugal och missade VM-spel i Brasilien. Med lite perspektiv var detta det absolut bästa som kunde hända svensk fotboll. Hur då? Jo, det har gjort att folk i ställning har reagerat. Det är precis reaktioner vi behöver som leder till aktioner. Kanske kommer det att växa fram en plan att förnya svensk fotboll. Fokus måste ligga på att lyfta fram rätt saker, att inkludera det som saknas istället för att endast befästa det som redan existerar. Kanske kan nya träningsmetoder utvecklas med boll och lämpliga övningar konstrueras för att skapa en dimension till i anfallsspelet. Kanske kan dessa sippra ut landet och bidra till ett nytt tänkande i tränarkåren och klubbledningar. När Zlatan gjorde 2-1 för Sverige knappt 20 minuter från matchslutet hade vi Portugal i brygga. Allt var i detta läge ovisst och mycket spännande. Matchen var helt jämn och stod och vägde. Ytterligare ett svenskt mål till 3-1 hade förmodligen tagit oss till VM. Vem vet vad som hade hänt i matchens sista minuter då? Nu vet vi hur det gick och får finna oss i att se sommarens matcher i TV utan svenskt deltagande. Ponera nu att Sverige hade vunnit med 3-1 och att vi tagit oss till VM. Tror någon att det skapats någon djupsinnig debatt över huvudtaget? Knappast! Hade någon förändring förordats? Knappast! Vi hade säkerligen varit för stolta över den svenska modellen och fortsatt klamra oss kvar i vår mentala trygghet. Vid avancemang hade troligtvis de traditionella svenska honnörsegenskaperna lyfts fram ändå mer och fått en utökad betydelse i den svenska fotbollen bland tränare och i klubbarna. Ett avancemang hade i mina ögon förmodligen blivit en pyrrhusseger för svensk fotboll. Att det på sikt kostade mer än det smakade. En pyrrhusseger var dyrköpt i ett längre perspektiv och med stora egna förluster som följd. Det sägs att uttrycket Pyrrhus härrör från ett framgångsrikt slag mot romarna med bitter eftersmak. Fältherren Pyrrhus sägs ha sagt; ”En sådan seger till, och jag är förlorad”! När grekerna vann EM 2004 i Portugal kändes det som om Pyrrhus hade ett finger med i spelet. Motståndarnas oförmåga att slå hål på den kompakta grekiska muren gjorde att ”grisfotbollen” nådde framgång och fick fler anhängare. Grundfilosofin att lägga sig i ett samlat försvar, förgöra, förhindra, mota och blockera för att sedan kontra gav jackpot. I takt med att anfallsspelarna blir skickligare får förhoppningsvis denna fattiga fotboll stryka på foten framöver. Betänk detta här tränare; ”Det viktigaste är inte att vinna, utan att försöka att vinna”! Det är skillnad!

 

 

Låt oss nu vända ett oskrivet blad och se vad framtiden har att utvisa för svensk fotboll. Kanske kan det som Ronaldo ställde till med få oanade positiva följder. Vissa reaktioner har indikerat för ett nytänkande. Frågan är bara vem som skall ta initiativet och leda reformationen? Klart är att vi måste hjälpas åt att dra slipstenen på plats för att ta steg framåt i vår utveckling och möta motståndare på samma villkor. Budskapet är solklart; För våra barns, ungdomars och seniorers skull, för fotbollens skull – släpp fram kreativiteten! Vad är åsikter om de inte medföljs av förslag till konstruktiva åtgärder. Håll till godo;

 

 

ÅTGÄRDSPAKET:

 

Œ1. Fotboll blir det som man gör det till!

Det som vi vårdar och prioriterar har en chans att utvecklas. Vi kan bli bra på det sätt som vi tänker, pratar, umgås, tränar och spelar. Om vi springer runt sjön har vi möjlighet att bli bra på en sak; att springa runt sjön! På köpet får vi ett långt löpsteg och en allmänkondition. Kanske inte så effektivt i fotboll, då en fotbollsspelare har en oregelbunden arbetsbelastning med starter, ryck, inbromsningar, riktningsförändringar, upphopp och kvickt fotarbete mm.

Konklusion; Det är tanken som styr våra handlingar. Vill vi se en utveckling av kreativiteten och anfallsspelet måste först tanken tänkas och tron finnas. Betydande tid, kraft och energi måste frigöras i den beslutade riktningen. Samtidigt får det inte göras godtyckligt. Speciella utvecklingsprogram måste upprättas för detta. 

 

 2. Etablera en teknikinstruktörsutbildning i landet!

Idag finns möjligheten att gå oerhört många kurser eller fortbildningar inom fotbollen. Vissa är fristående och andra skall gås i steg. De är allt ifrån att ta hand om skador till mental träning och där boll finns med på ett eller annat sätt. Det finns idag dock ingen renodlad teknikinstruktörsutbildning i Sverige. Åtminstone inte från förbundets sida. Hur är det möjligt att spelarna skall bli avsevärt bättre tekniskt om vi inte har duktiga instruktörer som kan lära dem i våra klubbar? Skall vi förlita oss till att de blir självlärda? Det första en tränare bör lära ut i unga år är teknik. Det är väl då rimligt att det finns en kurs att gå? Samtidigt skall en teknikinstruktörsutbildning även vända sig till seniorfotbollen, där momenten skall kunna utföras i högsta möjliga fart. Allt för många träningstimmar bedrivs utan boll. Det är dags att ändra på detta!

Konklusion; Det är av yttersta vikt att upprätta och etablera ett koncept för att utbilda tränare/instruktörer att kunna lära ut teknik. Det innefattar att tränare kan instruera, korrigera felaktiga utföranden hos spelare och dessutom kunna visa själva. Tekniken skall sedan integreras i spelsituationer, där spelsinnet kopplas på. Sätt punkten högst upp på dagordningen!

 

3. Reformera seniortränarnas tänk!

Självklart skall en förening ha en röd tråd i sin fotbollsverksamhet. Stegrade kopplingar ifrån barn- och ungdomsfotbollen till seniorleden. En juniorspelare måste känna igen sig och kunna dra fördelar av sina tidigare färdigheter när denne börjar träna och spela med seniorlaget. Metafor; Det får inte vara så att en spelare får lära sig engelska och tyska i unga år för att endast tala franska och ryska i seniorerna. På många håll skiljer sig träningsmetodiken och innehållet vanvettigt mycket från ungdomsfotboll mot övergången till seniorlaget. Så får det naturligtvis inte vara! Som artikeln tidigare har behandlat innehåller de flesta seniortränares vardag tyvärr en överdos av fysik och försvarsinriktning. Dessa block skall dock inte förringas. Utvecklingsprocessen har i princip avstannat och det verkar mest som om tränarna försöker krama ur de sista dropparna ur spelarna – spring lite fortare, kämpa lite mer och sparka lite längre! Denna form av ”underhållsträning” är direkt förödande. En 18-åring har ju bara i princip spelat fotboll i halva sitt liv och har så mycket kvar att lära, vidareutveckla och praktisera.

Konklusion; Det behövs en reform för att förändra seniortränarnas tänk och värderingar. Inte sällan är det även klubbledningarna som har ett ortodoxt tänkande. Klubbledningarna måste uppmana tränarna till förnyelse och utveckling. Tränare skall känna ett förtroende från klubbledningen att våga spela en offensiv, teknisk och kreativ fotboll. Sätt seniortränare på skolbänken igen! Låt de inspireras och förkovras inom det kreativa området. Sänd tydliga signaler från förbundet att detta är framtidsmelodin. Om inte förändringen sker kommer vi aldrig att kunna ta nästa steg och cementeras för alltid i den fattiga fotbollens domäner!      

                                                                                                                                    

4. Utveckla spelare till att kunna hantera den komplexa matchmiljön!

Spelet fotboll är oerhört komplext och mångbottnat. Det förekommer så ofantligt många olika situationer och moment i spelet. Där samspelar allt med allt. Det existerar bland annat en uppsjö av tekniska moment, taktiska variabler, förståelsefaktorer, fysiska egenskaper och kommunikationssätt. Lägg därtill tid, fart och timing samt mycket annat. Tillkommer gör motståndare som vill göra livet surt för spelarna i egna laget och inte minst en boll som inte alltid rullar dit man vill! Ytterst handlar det om att göra saker rätt. Att vara lyckosam. Helt enkel att göra så lite fel som möjligt på plan. Då gäller det att kunna reducera missuppfattningar och misslyckanden. Eftersom spelet fotboll är komplext, krävs det spelare som är komplexa! Det vill säga att de skall vara så kompletta som möjligt för att kunna realisera sina kvaliteter och färdigheter i spelsituationer. Matchmiljön är komplex. Så ser fotbollen ut. Ju mer brister och svagheter en spelare (eller lag) har, ju större chans till misstag och misslyckande. En önskan är att spelare skall ha förmågan att sammanväva sina färdigheter så att de samspelar med varandra. I en spelsituation skall t ex en spelare kunna värdera sin egen förmåga och de som är runt omkring (både medspelares och motståndares). Hur bra, starka, snabba och kunniga är de? Spelaren skall i situationen snabbt kunna avläsa vad som skall göras med hjälp av sin spelförståelse och sin speluppfattning, i vilken hastighet det skall utföras, när det skall ske samt på vilket sätt det skall utföras rent tekniskt och därefter agera! Momenten skall inte betraktas som enskilda företeelser utan hur de balsamlikt samordnas i en helhet. För de bästa spelarna i världen görs detta halvt automatiskt! Många spelare börjar spela fotboll när de är sex-sju år och många håller på tills de är ca 35 år. Under dessa knappa 30 år borde en spelare ha möjlighet att utvecklas gradvis och lägga till många kvaliteter och färdigheter till sin verktygslåda.

Konklusion; Se till att spelare blir duktiga matchspelare. På träningarna övas det. Grunder lärs in. Moment och egenskaper förfinas efterhand. Så småningom blir momenten mer avancerade och situationerna mer komplicerade och svårlösta. Träningarna är medlet som sedan möjliggör goda prestationer i spelet med hög rättprocent. Metafor; I skolan lär vi oss saker på lektionerna, genom läxor och diverse erfarenheter. Det är emellertid på proven vi testas mot oss själva och indirekt tävlar med klasskamraterna. Det är samma sak i fotbollen. Vi övar och lär oss saker på träningarna för att tävla och vara lyckosam i matcherna. Det är på proven och i matcherna som vi ytterst blir bedömda. Konstruera därför övningar och metoder som är multifunktionella, där många moment samspelar på en och samma gång. Framförallt där spelsinnets tankeverksamhet får samspela med det tekniska utförandet. Vad är en spelintelligent spelare utan en hyfsad teknik? Eller vad är en tekniskt bevandrad spelare utan en god spelförståelse och speluppfattning? Det gäller således att utveckla spelare som inte har antingen eller utan både och! Utveckla därtill spelarnas simultanförmågor och ”problemlösningsförmågor”.     

 

5. Låt läromästrarna och visionärerna visa vägen!

Vem är det då som skall utforma den stora planen? Vem skall konstruera manuskriptet som gör att vi kan få fram bättre tekniska spelare? Vem kan utveckla en strategi för att skapa ”kompletta” spelare med allsidiga toppkvaliteter eller spelare som kan klara av att förverkliga sina kvaliteter och färdigheter i den komplexa matchmiljön? Vad händer om en traditionalist får uppdraget att utforma detta storslagna göromål? Metafor; Vad händer om en som inte kan spanska skall lära ut spanska? Förmodligen blir det ett steg framåt och ett tillbaka med en viss nyansering i bästa fall! Inte speciellt effektivt eller lönande för någon.

Konklusion; Det är självklart att det är de stora läromästarna och visionärerna som skall lägga ut kompassriktningen och framarbeta konceptet. Vem annars? Vad blir resultatet annars? Kanske finns dessa läromästare utanför landets gränser. Kanske finns de här mitt ibland oss, men inte fått gehör eller lokaliserats. Ta reda på var de vidsynta och kunniga finns. Allt står eller faller med detta! Forza Sverige!

 

 

/Conny Winge

131211

Dela med dig av dettaTweet about this on Twitter
Twitter
Share on Facebook
Facebook
0